Fraser Island
Förra inlägget avslutades ganska snabbt och stressat. Vi skulle precis hoppa in i bilarna som vi skulle köra på Fraser Island (världens största sandö) och vi var ganska nervösa. Nervösa inför bilkörningen, campinglivet med alldeles för lite mat, om gruppen skulle vara bra och framförallt om Fraser Island skulle leva upp till det toppenrykte som ön har. Vi överlevde bilkörningen, vi klarade campinglivet fint men gruppen var värdelös och ön höll faktiskt inte riktigt måttet. Vi är ändå nöjda med våra tre dagar och vi är väldigt glada att vi gjorde utflykten. Vi skulle nog ge den 3/5 toasters om vi skulle betygsätta hela upplevelsen. Det känns väldigt snålt när vi kan ärligt säga att ön hade en stark paradiskänsla över sig, men grejen är att den inte levde upp till den stora hypen som är. Vi höll inte med om att det är "grejen" eller "highlighten" med Australiens Östkust. Vi hade helt enkelt för höga förväntningar, och sedan gjorde den dåliga gruppen självklart sitt. Mycket kan också ha att göra med cyklonen som härjade där för några veckor sen. Den drog in lite smuts på stranden och vattennivån på sjöarna höjdes väldigt mycket.
Dag 1
Vi var ungefär 30 stycken som samlades vid vårt hostel för att åka till Fraser Island ihop. Ledarna som skulle följa med var riktiga aussies och det var en skön stämning. Det var "G'day mate" och "Cheers mate" till höger och vänster. När vi delade upp oss bilarna sjönk stämningen några grader. Vi kom med fyra tyskar som mest pratade varandra och med två israeler som var alldeles för häftiga för deras eget bästa. Dem skulle skulle till Fraser för att festa hårt och köra fort. Inte riktigt det som vi imponeras av... Gruppen iaf körde iväg och efter ungefär 10 min kom första bakslaget. Punka på en bil och trasigt reservdeck. Efter en timme eller två kom vi äntligen iväg och vårt första stopp på Fraser blev Mckenzie Lake. Detta är en stor sjö som bara innehåller regnvatten. Detta är lite grejen med Fraser. Det finns 80 sådanna i hela världen och 40 av dem finns på Fraser Island. Det var fint väder och vi badade och gottade oss där en stund innan vi körde till lägerområdet. Det var väldigt mysigt. Där bodde vi i tremannatält som fanns uppsatta lite överallt. Det fanns utomhuskök och till och med en liten klubb (en trähydda) att hänga på när kvällen kom. Vi hade fått med oss mat för alla dagarna när vi åkte till Fraser som vi skulle laga och dela med de som åkte i samma bil. Vi gav gruppen en ärlig chans den kvällen. Vi lagade mat, goonade och försökte ha det allmänt gött. Det gick väl sådär får vi erkänna. Vi låg i tältet och sov redan vid 10.30.
Vi var ungefär 30 stycken som samlades vid vårt hostel för att åka till Fraser Island ihop. Ledarna som skulle följa med var riktiga aussies och det var en skön stämning. Det var "G'day mate" och "Cheers mate" till höger och vänster. När vi delade upp oss bilarna sjönk stämningen några grader. Vi kom med fyra tyskar som mest pratade varandra och med två israeler som var alldeles för häftiga för deras eget bästa. Dem skulle skulle till Fraser för att festa hårt och köra fort. Inte riktigt det som vi imponeras av... Gruppen iaf körde iväg och efter ungefär 10 min kom första bakslaget. Punka på en bil och trasigt reservdeck. Efter en timme eller två kom vi äntligen iväg och vårt första stopp på Fraser blev Mckenzie Lake. Detta är en stor sjö som bara innehåller regnvatten. Detta är lite grejen med Fraser. Det finns 80 sådanna i hela världen och 40 av dem finns på Fraser Island. Det var fint väder och vi badade och gottade oss där en stund innan vi körde till lägerområdet. Det var väldigt mysigt. Där bodde vi i tremannatält som fanns uppsatta lite överallt. Det fanns utomhuskök och till och med en liten klubb (en trähydda) att hänga på när kvällen kom. Vi hade fått med oss mat för alla dagarna när vi åkte till Fraser som vi skulle laga och dela med de som åkte i samma bil. Vi gav gruppen en ärlig chans den kvällen. Vi lagade mat, goonade och försökte ha det allmänt gött. Det gick väl sådär får vi erkänna. Vi låg i tältet och sov redan vid 10.30.
Dag 2
Detta var den bästa dagen. Vi gav oss iväg med vår härliga grupp efter frukost och en förvånansvärt god natts sömn. Första stoppet var en källa med otroligt rent vatten. Faktiskt så rent att man kan dricka det utan att rena det på något sätt innan. Vattnet rann som en liten å och på grund av att det var väldigt strömt kunde man ligga på rygg och glida med tills den mynnade ut i havet. En härlig och ren känsla var det. Efter detta åkte vi vidare till höjdpunkten på Fraser Island. Små "pooler" av saltvatten som bildats p.g.a att stora vågor slagit inöver klipporna. De kallas "Champagne Lakes" för att det ser ut som att det bubblar i dem små poolerna när vinden blåste på dem. Hur fint som helst verkligen. En riktigt wow-känsla fick vi när vi kom hit! När vi hade ätit lunch på en liten campingplats var det dags för lite mer bilkörning på stranden och ytterligare ett stopp. Det finns ett fint ord för det som vi inte kommer ihåg, men vi kan kalla det för ett sandberg. Vi gick och gick och gick upp till toppen på sandberget och fick se en jättefin utsikt därifrån. Denna eftermiddagen fick Felle testa på att köra. Ni kanske inte tror det, men det gick faktiskt väldigt bra. Några sketstopp i en backe (där det var djup och lös sand) var det enda som inte gick prima. Kvällen spenderades med att laga mat och vi trodde att det skulle bli en minst lika tidig kväll som kvällen innan. Men vi lyckades träffa Andreas, en trevlig prick från Fagersta som gjorde kvällen mycket härlig.
Dag 3
Än en gång sov vi bättre än väntat i våra små tält utan kuddar. Vi packade ihop alla våra saker och städade ur tälten innan det var dags att lämna campet för gott. P.g.a det höga tidvattnet så blev de första timmarna med bilarna lite kämpiga. Vi fick köra uppe på stenar längs klipporna för att inte spolas med ut i havet (lätt övverdrift). Men det stoppade inte oss. Vi åkte till ett en liten sjö som än en gång bara bestod av regnvatten. För att ta oss hit var vi tvugna att gå 2,5 km rakt in i skogen vilket kändes lite sådär i flip-flop, men känningar av vätskebrist och hunger. (som vi skrev i början så räckte alltså inte maten för att mätta oss om dagarna). På väg till sjön passerade vi en gigantisk sanddyna. Det var faktiskt väldigt coolt att se där, mitt ute i skogen. Sjön var inget som fick våra kroppar att pirra direkt, men fortfarande fin! Sen var det äntligen dags för lunch (som inte heller skulle mätta oss), men av okänd anledning drog det ut på tiden. Det visade sig sen att två holländska killar rökt på och helt enkelt var försvunna. Vår guide Jimmy fick visa oss vägen till lunchstället innan han fick köra tillbaka för att vänta på killarna igen. "You should not have to wait for these dickheads" sa en ursinnig Jimmy innan han körde iväg. När killarna sen kom tillbaka sa dem att "de missuppfattade tiden när man skulle vara tillbaka". Okidoki... Den här eftermiddagen var det Jullans tur att sätta sig vid ratten. Det gick faktiskt också vädligt bra. Och vi båda tyckte att det var väldigt kul. Vi kom tillbaka till vårt hostel lite senare än väntat och hade en lugn kväll. Vi duschade, minglade lite med våra gruppmedlemmar, spelade biljard (en match som vi avslutade efter 20 min då vi hade fått ner två bollar var) och avslutade kvällen med att dansa oss till sömns i sängen.
Just nu är vi i 1770 och har helt fantastiska dagar. Allt är så underbart och härligt och Jullan och Fellan njuter så att vi nästan spricker! Men det berättar vi mer om i nästa inlägg, för nu har vi inte tid att skriva mer. Ikväll har vi (med den mest smaklösa chailatten någonsin) skålat för vår sista månad här i Aussieland. Idag är det exakt 4 veckor tills vi flyger härifrån till Hong Kong. Vi skålade för att den sista månaden ska bli den bästa av våra tre. Och vet ni? Det kommer den nog också bli!
Hoppas att allt är bra med er, vi hörde att ni fått mer snö (hehehe)
Väl mött, FelleJulle
Detta var den bästa dagen. Vi gav oss iväg med vår härliga grupp efter frukost och en förvånansvärt god natts sömn. Första stoppet var en källa med otroligt rent vatten. Faktiskt så rent att man kan dricka det utan att rena det på något sätt innan. Vattnet rann som en liten å och på grund av att det var väldigt strömt kunde man ligga på rygg och glida med tills den mynnade ut i havet. En härlig och ren känsla var det. Efter detta åkte vi vidare till höjdpunkten på Fraser Island. Små "pooler" av saltvatten som bildats p.g.a att stora vågor slagit inöver klipporna. De kallas "Champagne Lakes" för att det ser ut som att det bubblar i dem små poolerna när vinden blåste på dem. Hur fint som helst verkligen. En riktigt wow-känsla fick vi när vi kom hit! När vi hade ätit lunch på en liten campingplats var det dags för lite mer bilkörning på stranden och ytterligare ett stopp. Det finns ett fint ord för det som vi inte kommer ihåg, men vi kan kalla det för ett sandberg. Vi gick och gick och gick upp till toppen på sandberget och fick se en jättefin utsikt därifrån. Denna eftermiddagen fick Felle testa på att köra. Ni kanske inte tror det, men det gick faktiskt väldigt bra. Några sketstopp i en backe (där det var djup och lös sand) var det enda som inte gick prima. Kvällen spenderades med att laga mat och vi trodde att det skulle bli en minst lika tidig kväll som kvällen innan. Men vi lyckades träffa Andreas, en trevlig prick från Fagersta som gjorde kvällen mycket härlig.
Dag 3
Än en gång sov vi bättre än väntat i våra små tält utan kuddar. Vi packade ihop alla våra saker och städade ur tälten innan det var dags att lämna campet för gott. P.g.a det höga tidvattnet så blev de första timmarna med bilarna lite kämpiga. Vi fick köra uppe på stenar längs klipporna för att inte spolas med ut i havet (lätt övverdrift). Men det stoppade inte oss. Vi åkte till ett en liten sjö som än en gång bara bestod av regnvatten. För att ta oss hit var vi tvugna att gå 2,5 km rakt in i skogen vilket kändes lite sådär i flip-flop, men känningar av vätskebrist och hunger. (som vi skrev i början så räckte alltså inte maten för att mätta oss om dagarna). På väg till sjön passerade vi en gigantisk sanddyna. Det var faktiskt väldigt coolt att se där, mitt ute i skogen. Sjön var inget som fick våra kroppar att pirra direkt, men fortfarande fin! Sen var det äntligen dags för lunch (som inte heller skulle mätta oss), men av okänd anledning drog det ut på tiden. Det visade sig sen att två holländska killar rökt på och helt enkelt var försvunna. Vår guide Jimmy fick visa oss vägen till lunchstället innan han fick köra tillbaka för att vänta på killarna igen. "You should not have to wait for these dickheads" sa en ursinnig Jimmy innan han körde iväg. När killarna sen kom tillbaka sa dem att "de missuppfattade tiden när man skulle vara tillbaka". Okidoki... Den här eftermiddagen var det Jullans tur att sätta sig vid ratten. Det gick faktiskt också vädligt bra. Och vi båda tyckte att det var väldigt kul. Vi kom tillbaka till vårt hostel lite senare än väntat och hade en lugn kväll. Vi duschade, minglade lite med våra gruppmedlemmar, spelade biljard (en match som vi avslutade efter 20 min då vi hade fått ner två bollar var) och avslutade kvällen med att dansa oss till sömns i sängen.
Just nu är vi i 1770 och har helt fantastiska dagar. Allt är så underbart och härligt och Jullan och Fellan njuter så att vi nästan spricker! Men det berättar vi mer om i nästa inlägg, för nu har vi inte tid att skriva mer. Ikväll har vi (med den mest smaklösa chailatten någonsin) skålat för vår sista månad här i Aussieland. Idag är det exakt 4 veckor tills vi flyger härifrån till Hong Kong. Vi skålade för att den sista månaden ska bli den bästa av våra tre. Och vet ni? Det kommer den nog också bli!
Hoppas att allt är bra med er, vi hörde att ni fått mer snö (hehehe)
Väl mött, FelleJulle